En liten flicka föddes 1990 på Västerås BB. Hennes föräldrar var fulla av lycka. Ett och ett halvt år senare separerade hennes föräldrar men för henne förändrades ingenting. Hon var lyckligt ovetande av vad som hände runt omkring henne.

Hennes föräldrar hittade snabbt nya partners att leva med. Ett och ett halvt år efter att flickans föräldrar hade separerat fick hon ett syskon, en liten pojken. Två år senare fick hon ytterligare ett syskon också en liten pojke. 
Den lilla flickan växte upp utan tankar om att det var konstigt att ha separerade föräldrar.
När flickan sen började i första klass så märkte hon hur alla andra barn bodde med både sin mor och sin far. Hon började då fundera på om det var något fel på henne eller om det var hennes fel att hennes föräldrar inte bodde ihop. Tankarna grodde långt bak i flickans huvud och försvann aldrig.

När flickan var sju år fick hon se och höra både det ena och det andra. Hennes ena bror blev upptryckt emot ytterdörren på grund av att han var ledsen över att han saknade sin mor. Eftersom att han aldrig slutade gråta så tröttnade hans far på honom och tryckte då upp honom mot ytterdörren. Pojken var då fyra år!
Pojken blev en tid senare slängd in i väggen så han studsade ner i soffan. Allt på grund av sins fars vrede.


En dag frågade den lilla flickan sina syskons far om hon fick spela ett spel och då sa han nej. Men den lilla flickan ville desperat spela det speciella spelet så hon frågade sin mor samma sak och hon svarade ja. Flickan visste att om hon frågade sin mamma så visste hon att hon skulle få som hon ville. Men det gav henne konsekvenser som hon sent skulle glömma. Hennes syskons far kom in i hennes rum när hon satt och spelade spelet och då fick hon en redig utskällning. Flickan visste att hon sent skulle glömma dem ord hon fick höra, sen dess har hon aldrig gjort om misstaget om att fråga honom om saker.


Flickan hörde nästintill varje kväll sin styvfars skrikande ord på sina syskon. Hennes mor var olyckligt vetande om vad som försiggick hemma i hemmet medans hon var på jobbet. När flickan blev äldre flydde hon ifrån allt elende hemma och bort till sin mors jobb för att vara där ifrån att hon slutade skolan tills att hennes mor slutade jobbet.

Flickan bodde hos sin far varannan helg, de bästa helgerna någonsin. Det första flickan gjorde när hon kom hem till sin far var att byta om ifrån de vanliga kläderna till mjukis dressen. Fredagskvällarna hos sin far var speciella, det började med att dem åkte och köpte McDonalds och sen när dem kom hem med maten så slog dem på en ny Disney film som hennes far alltid köpte innan hon skulle komma. Dem satt och kollade på filmen och åt gott och bara mös hela kvällen. På lördagarna brukade dem hitta på lite olika saker. Ibland snickrade dem ute i trädgården och ibland åkte dem iväg och lekte i någon lekpark. Det hände alltid något nytt. Söndagarna var dem värsta dagarna efter en så skön helg. Flickan visste mycket väl vad som hände på söndagar. Det var dags att åka hem till mamma igen. Flickan fick bara ondare och ondare i magen ju närmre dem kom hennes mor. Hon grät floder när hon märkte att hennes far var på väg att gå.

När hon senare blev nio år gammal och gick i tredje klass så började mobbningen. Flickan bodde på andra våningen och pojkarna som mobbade henne bodde på fjärde våningen, dem gick även i samma skola som flickan. Varje morgon när hon vaknade hade hon en hemsk klump i magen som gjorde att hon bara ville gå in på toaletten och spy. Tårarna drog sig upp i ögonen men flickan tvingade tillbaka dem för att inte visa sin sårbarhet i rädsla för att bli upptryckt mot dörren så som sin bror hade blivit. 

Hon gjorde i ordning sig för skolan och stannade tvekande när hon tog tag i dörr handtaget. Skulle dem stå utanför och vänta på henne? Skulle hon bli instängd i cykelförrådet så som hon hade blivit tidigare? Skulle hon hinna till skolan innan dem hann ikapp henne? Hon ställde sig många frågor innan hon äntligen tog tag i handtaget och sprang ut till cykeln och cyklade det snabbaste hon kunde till skolan. På rasterna gömde hon sig inne på toaletten för att inte behöva gå ut och bli jagad runt hela skolgården. Varken lärare eller föräldrar såg vad som försiggick i skolan. Det var ingen som hade en aning om vad flickan gick igenom. När dagen var slut fick flickan fortfarande kämpa hon cyklade så snabbt hon kunde hem där det i alla fall var bättre än i skolan. Detta på gick i tre år...

När flickan blev elva så flyttade hon och hennes mors familj ut på landet. Livet hemma blev inte enklare för det även om hon hade hoppats på det. Hon hade inga vänner och var tvungen att börja om från början. Det var nu hon började fundera på varför inte hennes föräldrar kunde bo och leva tillsammans. Allt hade varit mycket enklare då tänkte hon. Hon började i en ny skola där hon kände ett par stycken som hon hade träffat på discon. Men det var ingen som riktigt ville vara med henne på fritiden mycket på grund av att hon bodde så pass långt ifrån alla andra.

Hon började sen på högstadiet och började bli accepterad av andra och fick även flera vänner. hon insåg då att hon var värd mer än hon hade trott tidigare. Hon började äntligen växa i sig själv. känslan varade i ett år sen slogs hon ner på marken igen. Niorna misshandlade henne psykiskt varje dag. Varje dag fick hon höra något nytt. Till slut spreds det rykten om saker som dem påstod att flickan hade gjort men aldrig hade.

Det var dags för konfirmation. Hon valde att konfirmera sig i en annan församling än den dem andra i klassen valde. Mycket på grund av att hon ville ha vänner där hon bodde så att hon inte behövde vara ensam och inte alltid behövde vara hemma. När konfirmationen var över så hade flickan fått en väldig massa vänner och dem blev bara fler och fler. Hon började äntligen känna sig behövd och saknad. Hon började även känna sig hemma i byn hon bodde i. Hon trivdes jätte bra.


En dag berättar hennes mamma för henne att hon och sin man skulle skilja sig. Flickan skrek glatt inom sig. Ätnligen skulle helvettet ta slut! Äntligen såg hennes mamma vad hon hela tiden hade sett. Flickan och hennes mamma satt och pratade mycket och flickan berättade hur hon hade upplevt alltihopa.


Sen kom dagen då flickans hjärta krossades totalt! Hon och sina syskon satt och åt med sin mamma och deras pappa när deras mamma plötsligt säger att dem inte ska skiljas utan att dem ska kämpa för att deras förhållande ska hålla. Flickan bröt ihop totalt och sprang in på toaletten och låste in sig. Hennes mamma knackade på dörren och ville komma in. Så flickan öppnade dörren och släppte in henne.  Hennes mamma beärttade att hon förstod att flickan var besviken och arg över det som hänt. Men att hon ändå fick acceptera att dem valde att kämpa vidare. Flickan förstod på ett sätt vad hennes mamma sa. Men sen kom bomben som flickan aldrig skulle glömma. Hennes mamma bad henne att gå ut och ge sina syskons pappa en kram. Flickan grät ännu mer än hon tidigare hade gjort. Hur kunde hennes mamma begära något sånt när hon har hört sin lilla flicka berätta hur hon har känt under all den tid som han hade varit med i deras liv. Men flickan gjorde som sin mamma bad henne att göra för flickan ville inte göra sin mamma besviken. Illamående av tanken på vad hon skulle göra gick hon till honom och gav honom en kram. När hon äntligen trodde att hon skulle få fly så viskar han i hennes öra: Tror du att det här kommer att funka? Flickan ville säga precis så som hon kände men tanken på vad hennes mamma skulle säga fick henne att säga det hon allra minst ville säga. Hon sa att allt skulle bli bra och att dem skulle lösa allt. Men innerst inne ville hon bara försvinna. Hon ville inte längre leva. Hon gick genast ut på en promenad och hem till en kompis. Dem satt och drack te och pratade om allt. Tiden blev senare och det bestämdes att flickan skulle sova kvar där.

Klockan halv tio dagen efter ringer flickans mamma till henne och säger att hon hämtar henne för dem måste prata. Flickan skojar med sin vän och säger : Nu har dem väll ändrat sig igen! Det var något speciellt i flickans mage som fick henne att säga så. För när hon kom hem och satt med sina syskon så säger deras mamma exakt samma sak som flickan hade sagt till sin vän. Deras mor sa att det inte kändes som om deras far ville samma sak som hon. Så nu skulle dem skilja sig igen. Syskonen och flickan var helt förvirrade. Allt hade hänt på mindre än fem dagar.

Flickan, hennes syskon och deras mor flyttade till ett radhus i en by i närheten av där dem hade bott tidigare. När dem hade kommit iordning med alla saker och så, så kommer deras mor med ännu en chock. Nu hade dem bestämt att dem skulle vara särbos och försöka på det viset. Dem var särbos i en månad sen slutade det med att han bodde hos flickans familj ändå. Helvettet var i gång igen!


Ett år senare kom allas lättnad. Flickans mor skickade ut hennes syskons far med dunder och bong. Hon var så arg att hon slängde smörpaketet i golvet. Nu visste flickan att allt äntligen var över på riktigt. Och så var det också. Flickans familj flyttade ännu en gång men nu var det bara två hus bort. Där bodde dem i ett halv år sen flyttade dem till en annan by någon mil bort ifrån där dem tidigare hade bott. Flickan hade berättat för sin mor att hon vägrade bo där eftersom att hon alltid fick börja om från början. Hon hade absolut inga vänner där. Dem vänner hon hade i den andra byn kunde inte ta sig dit eftersom att bussen bara gick åt ett håll. Dem kunde komma ibland när dem hade bensin i mopederna. Men det hände inte ofta. Deras mor sa att hon behövde flytta på grund av alla minnen. Och att hon var tvungen att tänka på vad hon mådde bäst av. Är det inte det du jämnt gör? Tänkte flickan men sa inget eftersom att hon visste vad hennes mamma skulle säga.


Deras mamma började genast att aktivera sig på olika dejt siter på internet i hop om att kanske hitta dröm prinsen. Hon hittade några som hon bjöd hem till flickans familj. Men ingen var riktigt som hon hade tänkt sig. Syskonen började i smyg diskutera hennes sätt att dejta. Var det verkligen bra att ta hem dejterna till sitt eget hem ? Tänk om det var någon psykopat som kom in i huset och började färfölja en. Eller skada någon i familjen? Dem tog senare upp sina tankar med sin mor. Men hon lyssnade inte. Hon tyckte att det kändes tryggast att ta hem dem eftersom att hon käner sig hemma där. Dem fick helt enkelt accepteras deras mors val som dem oftast gjorde eftersom att det blev lugnast så.


Efter ett år så hittade hon en kille som verkade trevlig tyckte dem. Problemet med honom var att han var överdrivet trevlig och pratade mycket men gjorde inget av det han sa. Flickan fick tillbaka oroskänslan som hon hade haft med syskonens pappa. Hon kände sig mindre och mindre hemma hos sin mamma. Han började bestämma och dirigera över syskonen. Vilket dem inte accepterade! Det var då ingen som skulle få köra med dem. Killen hade två barn och en hund. Efter att dem hade dejtat i två helger så bestämde dem sig för att han skulle ta med dem hem till familjen. Flickan var livrädd för hundar, det visste henne mamma om. Men när hunden kom och hälsade på flickan så blev hon ledsen eftersom att hon har sån skräck för hundar. Hennes mamma säger då: Men lilla gumman hunden är ju snäll! Hur skulle hon kunna veta det? Det var första gången som killen tog med sig hunden hem till familjen. Så deras mor träffade hunden för första gången också. Det spelar ingen roll om hunden var snäll. Flickan var fortfarande rädd för hunden. Det hade hon all rätti världen att vara också. För en tid senare bet hunden killen och började även morra åt olika saker. Hunden blev bara aggresivare ju längre tiden gick. Mamman påpekade det för killen men då blev han rasande och började packa sina saker för att flytta hem igen. En gång stod han och skrek på den äldsta av flickans syskon. Minnen började fladdra i syskonen huvuden och rädslan växte fram från tiden med deras far. Dem ville inte leva samma liv igen. Det fick räcka tyckte dem!

Flickan hade misstankar om att det försiggick något med den nya killen. Hon berättade då för sin mamma att hon tyckte att han verkade skum. Men mamman kom med ursäkter och undanflykter. Så länge hon var lycklig skulle alla andra vara lyckliga.


En dag orkade inte flickans ena bror med mer så han bad killen att flytta! två dagar senare ber mamman den lilla flickan att prata med killen och säga att hon inte ville att han skulle flytta och att hon inte alls tycker illa om honom. Flickan blev helt stum. Bad hennes mamma göra samma sak som med hennes ex? Flickan blev fly förbannad men precis som förra gången  höll hon minen och sa exakt så som hennes mamma ville. Allt för att hennes inte skulle tycka illa om henne. Efter att flickan hade pratat med honom åkte hon hem till sin pappa som hon hade flyttat hem till sen killen kom in i bilden. När hon kom hem gick hon in på toaletten och stoppade fingrarna i halsen och grät. Att hon tillät sig själv att sjunka så lågt igen. Varför kunde hon inte bara säga som hon ville? Hennes mamma hade någonting som gjorde att hon inte vågade säga som hon kände. Hennes mamma styrde henne även fast hon inte bodde där längre. Flickan la på ett större leende så fort hon åkte hem till sin mamma. Allt för att det inte skulle synas hur ledsen hon egentligen var på sin mamma som behandlade henne så.


En dag small allting. Killen åkte ut och alla hans saker packades och ställdes ut så att han bara kunde ta dem. Ingen fick vara hemma när han skulle komma och hämta sina saker för det var osäkert vem som skulle följa med honom. Hans vänner var kriminella. Var dem själva hemma fick dem inte lämna dörren upplåst. Senare fick dem veta att han under hela deras halvår tillsammans hade ljugit om sitt liv. Ekonomi, jobb, familj etc. Flickan sa då till sin mor att hon hade rätt när hon sa att det var något skumt med honom. Syskonen kände även när dem var tvungna att ha dörren låst att dem hade rätt när dem hade sagt att det var dumt att bjuda hem dem till hemmet.


Deras mor sa upprepade gånger att hon aldrig skulle ta tillbaka honom. Men flickan kommer så väl ihåg strulet med syskonens far. Så hon lyssnade bara med ett halvt öra när hon sa så. Tre veckor senare kommer mycket väl samtalet där allt skulle återgå till ett helvette igen. Mamman hade åkte och träffat killen och pratat med honom. Dem hade då bestämt sig för att försöka igen. Syskonen och mamman var i köket och pratade.
Syskonen sa att dem var rädda för killen eftersom att han var så lik deras far. Men mamman lyssnade inte på det utan påpekade gång på gång att det var hennes val vem hon ville leva med. Det hon inte insåg var att hon hade en familj som också ingår i hennes val. Så det var inte enbart hennes val. Hade hon levt själv hade det varit helt hennes val. Men är man en familj måste allt stämma eftersom att alla ska leva i det. Men det var hennes val! Barnen hade ingenting att säga till om. Mamman frågade sina barn om dem inte ville se henne lycklig? Dem sa att dem ville det men att dem ville se henne med någon annan. När skulle barnen få må riktigt bra?